När David Sundberg tvingades ge upp jobbet som snickare hamnade han hos Arbetsförmedlingen, där han fick diskutera vidareutbildning. När han sökte ”trä” och ”musik” som referensord fick han upp en utbildning i gitarr-byggande.

– Jag hade ingen aning om att något sådant fanns. Men jag bestämde direkt att jag skulle gå den kursen. Då hade jag ingen tanke på att det skulle gå att leva på det, det var mest något jag blev nyfiken på, säger han.

När David Sundberg avslutade utbildningen med ett gesällprov blev han den andra någonsin att få högsta möjliga betyg. Två av personerna som gjorde bedömningen var själva gitarrister och det bidrog till att snacket började gå – den ena av dem köpte till och med en exakt kopia av gitarren David Sundberg byggde som gesällprov.

Keith Richards bland kunderna
Affärerna tog alltså fart innan han ens var färdig med sin utbildning. Och sedan dess har ryktet om David Sundbergs custom-gitarrer befästs. Inte bara i Sverige.

– Bland de utländska kunderna finns Keith Richards, Ryan Adams och Mark Olson från The Jayhawks. Här hemma har jag byggt gitarrer åt Lars Winnerbäck, Mauro Scocco, Peter LeMarc och flera andra. Det är en ynnest, säger han.

Men vad är det som gör alla dessa framstående gitarrister så sugna på David Sundbergs gitarrer? Hans eget svar är att ljud och spelkänsla är något väldigt personligt.

– De söker efter gitarren med stort G. Till skillnad från masstillverkade gitarrer kan jag tillsammans med kunden välja konstruktion och material för det exakta ändamålet. Tillsammans diskuterar vi hur gitarren ska låta och hur man får den att passa för just hans eller hennes sätt att spela, säger han.

Han tillägger att designen också har en avgörande betydelse för många kunder. Man har ju möjligheten att få en gitarr som inte ser ut som någon annans.

Jobbar helst ensam i verkstaden
I utbyte får kunden ha ett visst tålamod, för det tar vanligtvis ett par månader att få sin nya gitarr. Den långa byggprocessen består av många steg, där praktiskt taget allt görs med hjälp av handverktyg.

– Det roligaste är, som det heter, att stämma locket. Man skär en massa tonribbor, en slags träpinnar, i olika former och tjocklekar som fäst under locket, för att få det att reagera som man vill när det sätts i rörelse, säger David Sundberg.

Arbete utför han helst ensam i sin nya verkstad, som han har i en lada hemma på sin gård i Södermanland. Lokalerna är specialanpassade för hans verksamhet, vilket handlar lika mycket om temperatur och luftfuktighet som om verktyg. Gitarrerna får inte påverkas av fukt eller värme.

– Jag älskar att stå där för mig själv, jag vill inte att någon ska störa den kreativa processen. Visst är det ett ganska statiskt och repetitivt arbetet, framförallt när jag ska sandpappra inför lackning. Men jag jobbar alltid med en ljudbok i öronen, så dagarna flyter på som om jag var på bio.

”Stänger hellre orderlistan än anställer”
Här finns en del av förklaringen till att David Sundberg inte vill expandera, trots att orderböckerna är fulla. Även om det vore skönt att låta någon annan göra de tråkigare bitarna så är det praktiskt taget omöjligt att hitta någon som tänker exakt likadant om hur gitarrerna ska bli. Att kompromissa finns inte på kartan.

– Dessutom är det ju lite av grejen att det ska vara litet och exklusivt. Det är väl snarare så att jag stänger orderlistan än att jag anställer, säger han.

En annan del av jobbet är den ständiga jakten på bra virke. Det tar mycket tid i anspråk och inte sällan får David Sundberg ”rycka ut” på kort varsel.

– Jag får tips om att här och här finns det något att köpa, kanske ett gammalt virkeslager. Då drar jag dit direkt. Oftast blir jag besviken, men om det är bra så är det bara att börja lasta så mycket det går. Helst vill jag hitta trä i Sverige, men annars beställer jag främst från Kanada, Spanien och Indien, säger han.

I slutet av samtalet, som sker över telefon, hörs ett svagt raspande i bakgrunden. På frågan om han sandpapprar skrattar David Sundberg.

– Ja, jag kunde inte hålla mig.